söndag 3 juli 2011

En milstolpe.

Det har gått ca 3 månader sedan jag gjorde mitt första inlägg i denna blogg. Allting började med att min kära kollega lurade mig in på en kurs i bloggande. Syftet var att lära sig grunderna, så att jag skulle kunna utnyttja det i mitt arbete senare. Bloggen kom till som ett övningsarbete och ett "stundens infall", samma gäller namnet på bloggen.

Nu idag, 3 månader senare, men just över 1000 besök, kan jag bara konstatera att det har varit kul att skriva av sig. Det skulle jag aldrig ha trott om mig. Att hitta en skrivare i mig var helt nytt. Visserligen har jag skrivit en del för både Sjöräddningen och Dykarförbundet, men det har alltid varit beställningsarbeten. Slutresultaten har mestadels varit texter i lättsam stil, men en klar släng av humor. Till de av er som brukar läsa denna blogg kan jag säga att nu har ni en betydligt klarare bild av vad som försiggår i min lilla gråa värld. Mina livsvärderingar och mitt sätt att tänka tror jag att har kommit fram bra i mitt skrivande. Lärarrollen har jag medvetet låtit bli att presentera mera noggrant, detta pga integritetsskydd och tystnadsplikt som styr vad som kan publiceras. Sjöräddningens uppdrag kan jag förstås inte heller gå in på i detalj, men belysandet av vad det innebär att sälja sin fritid till frivilligverksamhet har säkert kommit fram bra. Detta är ju i enlighet med detta års tema, alltså "Frivilligverksamhetens år 2011". Familjen har jag också valt att lämna utanför mitt skrivande, trots att de står mig mycket nära och betyder massor för mig. Ifall mina barn vill kommentera (om de ens läser min blogg..jag tror nog att de vet om att jag skriver blogg) så är det helt deras eget beslut.

Hur ser framtiden ut då? Jo, jag är kanske fast i detta "bloggträsk". Jag kommer att fortsätta skriva. Ifall man vill följa med aktivt med att också kommentera mina inlägg, eller bara passivt småskratta i tysthet åt mina inlägg, får var och en bestämma själv.

3 kommentarer:

  1. ...och ingen är gladare än jag att du, kära kollega, nappade på bloggandet.

    Jag kan avslöja att jag läste hela inlägget med spänning. Du var så allvarsam i tonen, så jag trodde i ett svagt ögonblick att sists meningen skulle lyda: "Det har varit givande att blogga, men det gäller att sluta medan man är på topp. So long!". Som tur skrev du istället "Jag kommer att fortsätta skriva". Rätt beslut! :)

    SvaraRadera
  2. Nåjaa Fröken nytta.. jag är visst fast i bloggträsket. I alla fall kommer jag knappast att uppdatera mig så värst mycket oftare i framtiden än vad jag gjort hittills. dryga 10 inlägg i månaden är säkert ok, med tanke på att jag sällan vet vad det nästa inlägget kommer att handla om. Lite tankar måste man ju ha, men någon långsiktig plan finns inte. Tack i alla fall för att du lett in mig på denna bana..

    och mina andra läsare som inte redan känner fröken nytta.. kolla denna adress..

    http://frokennytta.wordpress.com/

    SvaraRadera