söndag 24 juli 2011

Salpalinja

I serien intressanta sevärdheter finns Salpalinja. Det är frågan om en massiv försvarslinje som skulle stoppa den sovietiska krigsmaskinen framfart Den skulle vara massiv för att fungera avskräckande. Försvarslinjen började byggas på marskalk Mannerheims befallning år 1940-41. Den kom att bli den största byggarbetsplats i Finland genom tiderna. Där jobbade som mest över 35.000 arbetare på den 1200km långa linjen som sträckte sig från Väderlax (Virolahti) till norra Lappland. Sverige deltog med arbetskraft, materiel och pengar för att vi skulle kunna färdigställa denna försvarslinje. Salpalinjen kom att bli den sista befästa försvarslinjen i världen. Den är ändå inte att jämföras med Atlantvallen, Maginot-linjen eller någon annan linje byggd av stormakterna. Efter kriget övergick man till annan typ av krigföring som inte är beroende av stationskrig.

Mitt besök var i Miehikkälä nära Väderlax, en kort bit från Fredrikshamn. Där finns något som kallas Finlands bunkermuseum. En liten bit därifrån finns en del andra museer med samma tema.

Besöket gav en bra bild av de metoder som använts vid byggandet. Metoderna med pumpbetong var nya och resulterade i att efter kriget var dessa metoder i bruk på den civila sidan vid byggen. Arbetsmetoderna var mycket enkla och verktygen och maskinerna krävde fysisk kraft.
Här förklaras metoden med bollformade bunkrars byggnadsskeden

Manuell kran med vilken man byggde pansarhindren

Varje sommar ordnas vandringar längs denna försvarslinje. Den kanske mest kända leden kallas Salpapolku (Salpastigen) som är ca 50km lång och börjar vid sydkusten nära Miehikkälä. Längs stigen finns möjlighet att övernatta i stugor och vindskydd, kanske för en hugad också i gamla bunkrar och korsur (av stockar gjord nedgrävd stuga som skulle ge skydd).
Skytteglugg i större bunker

Pansarhinder bestående av tusentals stenar. varje sten vägde flera ton.

Skyddsgrav som ledde till bunker

Bunker insprängd i berget

Ingången till ovannämnda bunker

Det fanns inte mycket plats att leva på i bunkrarna.

Idag finns linjen utmärkt i många kommuner. Efter kriget föll den i glömska och förföll på många ställen. Museiverket och lokala föreningar har rustat upp en del skyddsgravar och bunkrar. Kartläggningen av hela linjen och dess skick är visst också klart nu. Det har gått tillräckligt med tid sedan det svåra kriget.
Undertecknad kliver in i en pansarvagn av märket Sotka

En del skyttegluggar täcks idag av smultron.. de var goda, MUMS!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar