tisdag 19 juli 2011

Sommarparadis i min ungdom


Tammenpää gård hör till min ungdoms sommarparadis. Gården finns i Halikko och hör till en av Halikkos många herrgårdar. Andra nämnvärda gårdar är Åminne som innhas av Björn Wahlroos, Wiurila där man spelar golf på de gamla åkrarna och Vuorentaka som hör till landets äldsta ännu bebodda stenherrgårdar. Tammenpää innehas idag av mina kusiner, eller kanske man borde säga att de har tagit över gårdens mjölkproduktion.

Tammenpää gård har funnits sedan tidigt 1800-tal, men storhetstiden infann sig i början av 1900-talet. Då hade gården egen handelsträdgård och mjökproduktionen var betydande. Man var en betydande arbetsgivare i trakten. Det fanns ett stort antal avlönat folk i trädgården, ladugården och för att sköta jordbruket och själva herrgården. Det fanns bland annat egen chaufför för gårdens ägare. Idag är gården fortfarande ett fint landmärke för alla som rör sig i Kokkila by i Angelniemi.

Tammenpää gårds fasad mot söder
En av de vagnar som använts under storhetstiden

Seldonen var försedda med Tammenpääs logo, ekbladen.


Mitt första besök på gården gjorde jag redan omkring 1966-67. Redan då gjorde gården stora intryck på mig. Från början av 1970-talet tillbringade jag varje sommar åtskilliga veckor där. Tiden gick till att hjälpa till med höbärgningen. Den hade just övergått till balar. Ni vet sådana där rätblocksformade packade höförpackningar. Dessa balar radades sedan snyggt in i gårdens otaliga lador, för att senare under året hämtas till ladugårdens mjölkkor.

Jag tyckte om doften av hö. Trots att det var ett relativt tungt arbete så var det mycket roligt. Belöningen frö uppradat hölass var smörgåsar och en alldeles härlig apelsinsaft. Vuxna drack förstås kaffe, men det hörde inte då till min vana.

Efter arbetsdagen blev det vanligen dags att skölja av sig dagens damm. Gården har en alldeles härlig simstrand med ett trevligt badhus i gammal stil. Badhusets gästbok var väggarna. Dit skulle man rista/skriva in sitt namn efter varje besök.

Stranden
 Naturen på gårdens marker är varierande. Det finns skog med härliga ädla träd, det finns åkrar och ängar. Eftersom gården var en relativt stor gård, fanns det också en massa hus med olika funktioner. Allt från bostadshus och matbodar till hönshus och smedja. De sistnämnda var inte mera i aktivt bruk, men som min morbror brukar säga: ”De har alla tak som måste hållas i skick.” Gårdens maskinpark fascinerade också en liten pojke som jag. Jag lärde mig att köra traktor. Det var Fordson och en ny Valmet i början av 70-talet. Sedan var kom en Fiat? och en 4-hjulsdriven David Brown, som blev den som jag tycket mycket om att köra.

"Fremdenhof", där bor en av mina kusiner. Det är också huvudkontor för www.invenire.fi

"Forsmans", i detta hus bodde jag under somrarna. Det är skönt svalt.


Det har alltid funnits en massa djur på Tammenpää. Mjölkkorna har (alltid?) varit Ayrshire-kor. Jag tycket mycket om att följa med när korna sköttes. Ungdjur fanns också. Alla korna hade, och har fortfarande namn. Varje år har sin egen bokstav. Idag är alla djur öronmärkta med, i mina ögon, fula gula lappar. Idag har man investerat i en ny ladugård med plats för betydligt fler kor än i den gamla ladugården. Hästar har också alltid funnits på gården. Först var det frågan om arbetshästar och dragdjur, men idag har mina kusiner dem som ridhästar. Gårdens marker utgör en härlig terräng för ritt. Hundar har också alltid hört till gården. Det har varit många olika raser, de har i alla fall alltid varit i mer eller mindre sällskapsbruk.
Handelsträdgårdens verksamhet har upphört redan för länge sedan. Mina kusiner gjorde för ett antal år sedan ett försök att börja med att producera örter och kryddväxter. Mjölkproduktionen tog i alla fall så pass mycket tid så det blev visst bara ett litet försök.

Trädgården, med ett gammalt växthus är en grön oas

Tomaterna i växthuset är inte riktigt mogna ännu


Varje år i mitten av juli samlas vi på gården för att fira en, som vi kallar kusinträff. I praktiken är det en form av träff med släkt och nära vänner. Det är definitivt en höjdpunkt under sommaren. Som arrangör är min morbror och hans fru.

2 kommentarer:

  1. Jag har kört förbi gården några gånger när jag varit på någon orienteringstävling och alltid tyckt att det varit ett myckert vackert ställe. Jag kan förstå att du som lite pojke (och också stor) trivits där.

    SvaraRadera
  2. Gården ligger faktiskt på ett ypperligt ställe. Man ser den bra från t.ex. Kokkilafärjan. Kanske den främsta orsaken till att jag trivdes var nog människorna på gården..

    SvaraRadera