lördag 7 januari 2012

Nya adresser

Eftersom jag har bytt adress igen en gång började jag tänka på var jag egentligen bott. Listan blir inte särdeles lång, men fyllde en stunds funderingar.

Min första adress, bortsett från det ställe där jag föddes, var Herman Renlundsgatan. Huset är ett gammalt frontmannahus med stor tomt. Det inspirerade till en massa aktivitet. Vi kunde bygga stora snöslott på gården och våra husdjur kunde fritt röra sig. Vi hade då katter, sköldpaddor, marsvin, hund och säkert något annat som jag glömt. Stallet för hästarna fanns i grannskapet, alltså inte på egen gård, men var tillräckligt nära för att man enkelt skulle kunna sköta dem. Skolan var också nära.
Båda de röda husen tillhörde oss. Bilden är från mitten av 60-talet

Sommartid var det Mittersvik som gällde. Min pappa hade skaffat ett litet lantställe där vi kunde vistas och odla havre för eget bruk. Det som blivit mest i mitt minne från den tiden var hur man odlade förr, utan maskiner. Vi skötte allt med hästkraft de första åren. Några år senare brände visst pappa propparna på det, och hans apparatdille resulterade i ett teknikvidunder som kallades "grå Ferguson", en i mina ögon stor traktor.
Våra "Havretraktorer" på grönbete i Mittersvik.

I början av 70-talet flyttade vi till Storgatan. Ett stort gammalt hus med tillräckligt många rum för att man skulle kunna få några egna rum. Det centrala läget var idealiskt i tonåren då jag ville hänga ute på stan. Huset hade tillhört stadsläkaren och var välkänt bland stadens invånare. Vi inredde stall för hästarna i gårdsbyggnaden och det ledde till en folkvandring av "hästflickor" till gården. Mina föräldrar bor kvar där ännu.

Efter några små justeringar av adress var det Vörågatan som blev följande bostad. Bland lärarstuderande är huset känt som "Lärkan". Där bodde jag en kort tid för att sedan flytta till en familjelägenhet på Brändövägen. Där kom jag att bo många år. Närheten till goda friluftsområden gjorde att jag trivdes. Centrum låg inte heller långt borta. Jag färdades mycket med cykel för att det fanns gott om lätt trafikleder.

En liten tid hade jag Melköveien som adress. Det var ett rum och postlåda. Närheten till flygfältet gjorde att jag kunde bonga det lokala flygbolagets försök till att starta och landa på ännu kortare sträcka än föregående gång. Det blev inga olyckor, trots att jag var helt övertygad om att det skulle ske vilken dag som helst. Renarnas marscher ner till stadens centrum varje kväll var också ett spektakel. De hittade alltid något att äta, ibland blommor i trädgårdarna, ibland blommor på gravgården. Min hund tyckte om att valla renar.

Jag kom tillbaka till Brändövägen igen för att kort senare flytta till Patrullvägen. Jag hade febrilt försökt få bostad i den staden för att kunna inleda nya studier där. Bostaden var dyr och jag beslöt att ta en underhyresgäst för att klara av hyran. En höst räckte för mig där. Jag hade hela tiden sökt ett billigare alternativ och det hittades på Laxvägen. Studielivet hos grannarna störde lite den ro som jag saknade. Jag försökte med att flytta lite i samma hus, men inte blev det bättre.

Arbetet sände mig till Tegelbruksgatan. Lägenheten var toppen, närheten till stadens centrum, som jag kände från förr, var kort. Vägen till arbetsplatsen var däremot lite lång, men jag har inget minne av att det skulle ha stört. Jag höll på att försena mig en gång, men då var närheten till taxistolpen min räddning. Jag hade nycklarna till arbetsplatsens kassaskåp och de kunde inte köra igång utan dem.

Jag tillbringade mycket av min lediga tid på Gamla Åbovägen. Egentligen blev det så att all ledig tid var där och inte på Tegelbruksgatan. Så småningom hade mina ägodelar, de som fanns kvar efter många flytt, hittat sig just till Gamla Åbovägen. Adressen höll på att bli permanent för mig. Hade jag verkligen blivit stationär? Nåja, det dröjde bara ett drygt år till att jag under en resa till Riga fick ett meddelande om att adressen skulle ändra igen. Denna gång till Villnäsvägen.

Lägenheten var en trea i trevlig omgivning. När vi flyttade dit fanns det flera butiker i närheten, men efter en kort tid dog de ut och bara en överlevde. Arbetsplatsen var ganska långt från hemmet, lokaltrafiken funkade inte åt det hållet så bra så jag föredrog att åka bil och spara på det sättet närmare två timmar per dag i färdtid. Otroligt med tanke på att jag befann mig i en tätort. 16 år kom Villnäsvägen att vara mitt hem. Närheten till grönområden och skola gjorde att barnen hade en bra uppväxtplats. Men så en dag var det dags igen.

På internet hittades en lägenhet som var enastående. Adressen var helt obekant för mig, Kvarnåkersstigen. Huset var relativt nytt och befann sig nära naturen igen. Som granne fanns en koloniträdgård. När vi väl flyttat in roade jag mig med att se på city-kaninerna som i stora massor vällde in i trädgården för att äta lunch, middag och kvällsmål. Människor är så djurvänliga. Tänk att de odlar ekologiskt för att de små kaninerna skall få äta. Visserligen kvällstid så kröp stora kamouflageklädda karlar omkring med pilbågar och jaga de dessa små gulliga djur. Själva lägenheten var som sagt härlig. Den befann sig i 5. och 6. våningen i huset. Vi bodde alltså i de översta våningarna. Vi hade två balkonger, den ena var en sk. "pensionärskuvös" alltså en inglasad balkong med infravärmare. Lägenheten var också mycket ljus, vilket alla som bodde där trivdes med. Trafikförbindelserna passade större delen av oss, men inte mig. Efter bara två år var det dags igen.

Nu kom turen till Snickargränd. Den hittades igen på nätet. 5 rum, kök, bastu och varmt bilgarage. Härligt för mig som har minst två kubikmeter med dykgrejer. När ett större vägbygge i grannskapet väl blev färdigt var bostaden riktigt tyst. Nu bodde det 5 personer i lägenheten, eller nästan åtminstone. Läget var perfekt. Ville jag in till centrum kunde jag välja att åka kollektivt. Det gick snabbare än med egen bil. Lokalbutiken bjöd på allt en människa kunde önska sig. Stället var alltså troligen det bästa man kunde bo på.. ända till någon annan kom på samma tanke. Flytt igen alltså.
Nyårsafton 2011 från Snickargrändens balkong
Nu sitter jag i mitt nya arbetsrum och ser ut över en bekant trakt. Flyttet blev fågelvägen ca 1km. Lokalbutiken kom lite närmare, jag miste mitt garage. Nu bor bara två personer i lägenheten. De andra har hittat bostäder på Brofogdevägen och Impivaaravägen. Nu får man se hur det är att bo här. Just det, adressen är Trumslagargatan. Det låter inte så lugnt, men huset och grannarna verkar tysta.
Den 7. januari från mitt arbetsrums fönster på min senaste adress.

4 kommentarer:

  1. Makaber utsikt från nya lägenheten. Vilken våning befinner ni er på?
    Det är så himla fint det där röda barndomshuset!

    SvaraRadera
  2. Fröken nytta: Makaber är kanske att ta i, jag skulle kalla den "urban".. Jag har tyvärr inte bilder av alla de bostäder jag bott i men Melköveien var fin, men allra finaste miljö var nog kanske det röda huset du nämnde, Storgatan kommer som god tvåa.. Det finns fina bilder på det på Googlemaps street-view. Jag har med flit lämnat städerna onämnda.. gatunamnen var viktigare för mig.

    SvaraRadera
  3. Du ska inte tro på allt jag skriver. Fröken kan inte svenska språket. "Allt annat än makaber" var vad jag ville få sagt. Alltså FANTASTISK utsikt! :D

    SvaraRadera
  4. Tackar fröken nytta för kommentarkorrekturen.. Btw. Vi bor i 5. våningen nuförtiden.

    SvaraRadera