söndag 13 maj 2012

Morsdagen som blev annorlunda

Idag började dagen precis som vilken annan morsdag som helst, eller varför inte som vilken söndag som helst. Vaknade, fixade frukost, läste tidningen, lät frugan sova, tänkte på vad som skall utföras idag.

När frugan vaknade planerade vi att besöka svärmor senare på eftermiddagen. Jag skulle först åka ner till båtvarvet på Blåbärslandet för att greja lite med båten. I dessa hektiska vårtider är det skönt att dra sig tillbaka och bara slipa och måla.. monotont arbete som ger tillfredsställelse.

Väl hemkommen vid pass 14.40 tiden gick jag i duschen för att spola av mig det damm jag lyckats lösgöra från Veras skrov. Då ringde telefonen. Före jag ens sett vem som ringer visste jag genast att detta samtal inte var goda nyheter. Min bror ringde. Han meddelade att min far var i dåligt skick och att ambulanspersonal höll på att jobba för att hålla honom levande, men att situationen såg mycket kritisk ut.

För en person som under sina dryga 84 levnadsår inte varit sjuk egentligen, men som alltid nekat hälsovård, blev det ödesdigert. En liten stund efter kl 15 kom budet att min far hade gått bort. Allt hade alltså gått mycket snabbt.

Jag har alltid sett upp till honom som allmänbildad och socialt kunnig person, men under de senaste 14 åren hade hans minne börjat svika. Han fick diagnosen Lewys kroppsdemens, som är en speciell form av demens.. hurudan orkar jag inte lägga ut nu, men ni kan ju Googla, om det intresserar. Gradvis har alltså den person som jag kände som min far sakta tynat bort och ersatts av en åldring som nog kan diskutera saker från sin barndom till ca mitten av 1960-talet, men helt plötsligt kunna vara helt i denna stund och ge hur klar bild av sig själv som helst. Detta gjorde att jag kanske omedvetet började förbereda mig för slutet.

Kvar blir min mor, hunden, några katter och en sköldpadda. Jag åker upp till föräldrahemmet för att se hur situationen är och för att stöda min mor. Det känns så konstigt..

3 kommentarer:

  1. Styrkekramar.
    Jag vet hur konstigt det känns...

    SvaraRadera
  2. Jag beklagar. Styrkekramar härifrån också.

    SvaraRadera
  3. Tackar, kära kolleger.. Jag är just nu ihos min mamma. Det är bergochdalbana..

    SvaraRadera